Tryggheten i Lappland

Nu inser man hur ensamt det är på vardagarna.
Umeå i all ära, men måste säga att jag saknar lilla Lycksele.
Tryggheten och vännerna.
Okej, jag får mycket tid för pyssel och mina intressen, men ståltråden, blommorna och pappersbitarna är inte så sociala.

Jag saknar även Emma, my best friend <3
Tänk om hon kunde bo lite närmare.
Då skulle livet bli toppen!

Är trots allt "inte bitter" över att jag flyttade ner till Umeå, började plugga och skapa en "riktig" relation mellan mig och Thomas. Det kommer jag aldrig att ångra.

Adjö.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0